Hej och välkomna till årets Eskadersegling!
En saga brukar som alla vet innehålla en trasslig början och ett lyckligt slut. För tjejbåten kan man minst sagt säga att första dagen blev helt tvärtom. Vi hade spöregn hela vägen till Spirudden men väl där blev det uppehåll när det var dags att lasta våra personliga tillhörigheter. Ytterligare lycka infann sig då Anna exemplariskt redan hade stuvat alla mat och vi var därför i ordning i båten på nolltid. Men lyckan slutar inte här. På platsen för vår grannbåt, en Albin Viggen med besättning vi aldrig sett till, fanns Kom fort! Med fantastiska Albin som inte bara var peppad som alltid utan även hade kaffet klart och några seglingsäventyrliga historier på lager. Ett kärt återseende där minnena haglade. Efter kafferepet drog Albin till hemmahamnen Tyresö för att idag hämta upp Pettan och Simon och sedan jaga ikapp oss.
En saga brukar som alla vet innehålla en trasslig början och ett lyckligt slut. För tjejbåten kan man minst sagt säga att första dagen blev helt tvärtom. Vi hade spöregn hela vägen till Spirudden men väl där blev det uppehåll när det var dags att lasta våra personliga tillhörigheter. Ytterligare lycka infann sig då Anna exemplariskt redan hade stuvat alla mat och vi var därför i ordning i båten på nolltid. Men lyckan slutar inte här. På platsen för vår grannbåt, en Albin Viggen med besättning vi aldrig sett till, fanns Kom fort! Med fantastiska Albin som inte bara var peppad som alltid utan även hade kaffet klart och några seglingsäventyrliga historier på lager. Ett kärt återseende där minnena haglade. Efter kafferepet drog Albin till hemmahamnen Tyresö för att idag hämta upp Pettan och Simon och sedan jaga ikapp oss.
Vi kastade loss och gick för motor en kort stund innan seglingsbegäret med hjälp av oss hissade segel och vi siktade mot Munkholmen. Ett klokt mål då vi inte lyssnat på något väder och det är en skyddad allvädershamn. Ute på Nämdöfjärden, fjärden som Gud glömde enligt tidigare erfarenhet, började vi kryssa. Eller vid närmare eftertanke började vi backa. Och när himlen öppnade sig och dimman smög sig närmare lessnade besättningen och vi vände om helt, fick medvind och tog oss till Napoleonviken. På vägen åkte vi förbi Härsö som var fullt med båtar, vad vet de som inte vi vet? tänkte vi. Vi la till med aktern mot sydväst och tog en ankargrogg. Middagen avklarades, vinet provades och semesterns smycken tillverkades.
Linda gick iland för att ”spana in ägorna” och strax därefter gjorde vinden en 360(fast bara 180 grader) och tog tag i båten, hällregnet tog fart och helt plötsligt var vi ute i viken och Linda stod med tamparna i land. Vi skrattade, räddade kläder och gjorde upp planer för att rädda Linda och ännu ett ombyte kläder blev dyngblöta. Linda slapp simma till båten,vi lade oss på svaj med enligt uträkning lagom lång ankarlina och en orolig natt gick över i nulägets strålande sol, livet =)
Camilla
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar